Hösten är äntligen här

Jag kan inte hjälpa det men denna tiden på året är bara så fantastiskt. Visst det är lite kallt och ruggigt ute framför allt de dagar när regnet står som spö i backen, men inte idag. Idag när jag gick upp var det rimfrost överallt ute. Bilen var helt täckt av frost. Blommorna ute hade ett vackert skal av vita flagor. Allt gnistrar och glimmar, det är vackert.

Sen är det inte bara rimfrosten som är vacker. Helt plötsligt sker årets sista explosion av färger. Gröna friska blad vissnar och ändrar färg – gult, rött, orange. Vackert. Hela omgivningen lyser upp av dessa starka färger. När sen löven faller till marken fortsätter det vackra fast längre ner. Marken får ett täcke av löv i orangebruna färger. Blåser det, virvlar denna färgkaskad upp i vackra rundlar för att sen dala ner till marken igen. Snart är det dags att kratta ihop stora högar av löv för att sen låta barnen rusa igenom och virvla upp dem igen. Jag låter löven får ligga på marken och sprida sin färg. Kratta och ta bort hör våren till, då har man energi, då kommer lusten tillbaks.

Igår morse och även idag morse när jag körde barnen till förskolan passerar vi över en större vattendrag. Ångan som stiger upp från vattnet och tillåter älvorna dans är så inbjudande. Man vill kunna stryka handen över ångan och känna dess mjukhet. Man vill kunna dansa som älvorna, men istället får man bara njuta av åsynen av dem. Höstglödens värme fyller kroppen och man njuter.

Med hösten får man åter igen sätta på sig fårskinnstofflorna och den tjocka stickade tröjan åker fram i hast. Kaminen är ofta varm och behaglig även ibland på dagtid. Kaffekoppen står och ryker och sprider sin doft. Till den en härligt god halvsur klementin. Hösten är fantastisk, den säger åt mej att ta det lugnt nu är stillhetens årstid på gång, när allt ska ligga i dvala och vila och ladda energi inför nästa år. Naturen gör sig beredd för vintern och jag med den.

Min lille kille är en stor kille

Ibland bara inser man att tiden flyter iväg och att saker och ting ändras. Barnen blir större och mer självständiga. Nu ska jag inte påstå att en 2-åring eller att en snart 4-åring är direkt självständiga men man märker att de utvecklas och blir större. Det är en spännande och intressant resa att få vara med på, att få se när man hittar nya kompisar, man klarar av mer, kan skapa saker från fantasin eller helt enkelt hitta på roliga lekar.

Idag är det studiedag på förskolan och jag är hemma med barnen. Det blir ganska ofta så att när vi är hemma så måste jag fixa och dona omkring med saker och ting i huset, en tvätt som ska tvättas, mat som ska lagas, fixa i trädgården eller vad det nu än är. För barnens skull är det roligare om man kan hitta på nått annat att göra. Först var det tänkt att favoriterna stora E och lilla E och lilla A skulle komma hit men det funkade inte denna gången istället tog jag kontakt med en av de kompisar som lille H går med på förskolan. Sagt och gjort vi cyklade ner och var där hela förmiddagen. Lilla C måste dock hem för sin middagslur och det innebar att vi alla skulle hem.

Men istället frågade jag om lille H kunde stanna. Han och lille F trivs jättebra tillsammans och leker utan bråk och det är så skönt. Lille H var direkt med på noterna och efter att ha fråga lille F:s mamma stannade lille H kvar. Det är första gången som lille H leker borta, eller kanske nästan i alla fall. Han har varit över hos grannen tvärs över gatan såklart men då kan han på eget bevåg bara gå hem. Det funkar inte riktigt så när han är hos lille F. Det bor längre bort och han får inte gå dit själv.

Jag är en mycket stolt mamma som tycker att lille H har plötsligt vuxit och blivit ett barn från att tidigare bara varit småbarn. Han kan klara sig på egen hand utan mamma och pappa och leka utan att sakna oss. Det känns skönt men också lite skrämmande. Jag vill inte att han ska bli stor och inte behöva mej fast jag vill ju självklart att han ska bli stor och inte behöva mej hela tiden.

Så sent som igår satt jag och stora M och pratade om vad man kan göra på kvällen när barnen blivit så stora att de inte saknar en om man sticker iväg och tränar någon gång i veckan. När de inte lägger sig och sover vid 19.30-20.30 tiden. Det ska bli skönt att komma fram till den perioden men också lite nervöst är det. Dock just nu i denna sekund behöver varken lille H eller lilla C mej, lille H leker med en kompis och lilla C sover. Sen, om en stund är jag viktig igen och det känns skönt det med.