Jag kan inte hjälpa det men denna tiden på året är bara så fantastiskt. Visst det är lite kallt och ruggigt ute framför allt de dagar när regnet står som spö i backen, men inte idag. Idag när jag gick upp var det rimfrost överallt ute. Bilen var helt täckt av frost. Blommorna ute hade ett vackert skal av vita flagor. Allt gnistrar och glimmar, det är vackert.
Sen är det inte bara rimfrosten som är vacker. Helt plötsligt sker årets sista explosion av färger. Gröna friska blad vissnar och ändrar färg – gult, rött, orange. Vackert. Hela omgivningen lyser upp av dessa starka färger. När sen löven faller till marken fortsätter det vackra fast längre ner. Marken får ett täcke av löv i orangebruna färger. Blåser det, virvlar denna färgkaskad upp i vackra rundlar för att sen dala ner till marken igen. Snart är det dags att kratta ihop stora högar av löv för att sen låta barnen rusa igenom och virvla upp dem igen. Jag låter löven får ligga på marken och sprida sin färg. Kratta och ta bort hör våren till, då har man energi, då kommer lusten tillbaks.
Igår morse och även idag morse när jag körde barnen till förskolan passerar vi över en större vattendrag. Ångan som stiger upp från vattnet och tillåter älvorna dans är så inbjudande. Man vill kunna stryka handen över ångan och känna dess mjukhet. Man vill kunna dansa som älvorna, men istället får man bara njuta av åsynen av dem. Höstglödens värme fyller kroppen och man njuter.
Med hösten får man åter igen sätta på sig fårskinnstofflorna och den tjocka stickade tröjan åker fram i hast. Kaminen är ofta varm och behaglig även ibland på dagtid. Kaffekoppen står och ryker och sprider sin doft. Till den en härligt god halvsur klementin. Hösten är fantastisk, den säger åt mej att ta det lugnt nu är stillhetens årstid på gång, när allt ska ligga i dvala och vila och ladda energi inför nästa år. Naturen gör sig beredd för vintern och jag med den.
Åh, va härligt att läsa.Små människor kan vara roliga och..oroliga.Kanske blir hon doktor själv,..en mycket förstående sådan, när hon blir stor! Vi har ju en kille med epilepsi..och han är så intresserad av allt som har med ambulanser o sjukhhus att göra, plus att han är väldigt omtänksam och medkännande..han är ju 12 år.Men man kanske blir så om man själv får va med om lite…eller också tvärtom kanske..hm..man vet aldrig. Hoppas i alla fall att din lilla repar sig från sprutogillandet!
Helen