Jag och min man är väldigt sällan osams, och det tycker jag är skönt. Men som med alla andra människor finns det vissa områden som vi aldrig är överens om. Det är kanske inte direkt konstigt att man inte alltid kan vara sams utan snarare helt normalt. Mina två små barn bråkar säker ett hundratals gånger om dagen om de fick och för dem är det ett helt naturligt beteende då det gäller för dem att lära sig var gränserna går för vad man kan göra och vad man inte kan göra och hur man funkar tillsammans med andra. Det är helt ok. De är bara 2 och 4 år och måste få lära sig hur man samspelar med andra.
Som sagt tidigare så är jag och min man oftast sams men det finns ett område som får mej att gå i taket på två röda och det är påpekande om att jag borde städa. Ända sen jag var tonåring har min tendens att samla papper på hög och inte ha full ordning på dem varit närvarande. När jag var tonåring så var det alltid min kära pappa som satte igång mej och jag blev rosenrasande. Nu är det min man. I vårt hus har vi ett rum som går under betäckningen kontoret. Där inne finns det mesta som jag tar hand om, böcker, papper, foton, dator med mera med mera. Det är ett rum som barnen inte får vara inne i om inte jag eller min man är med. Men min man gillar inte det rummet. Han har sitt garage där jag aldrig är. Visst hämtar jag saker i garaget och när det är gatufest och det regnar så får alla plats där inne vid bord och då är jag också där men annars så undviker jag denna byggnaden; den är min mans utrymme där han kan får fixa och greja med saker som han tycker är roligt. Kontoret anser jag då vara mitt utrymme där jag kan få bara vara.
Min man är pedant och det är inte jag, jag har genom åren bättrat mej ordentligt och nu mer är det ordning och redan i alla rum förutom i kontoret. Visst blir det stökigt i de andra rummen ibland också men det är alltid ordning igen på kvällen när barnen har lagt sig. I kontoret däremot läggs saker som ska fixas sen, det kan vara allt från papper som ska in i pärmar till böcker som måste lagas, ballonger som bara bråkas om till julsaker som inte ska upp än osv. Det finns inte alltid den tid som man skulle vilja att fixa allt där inne och med tiden blir ordningen där inne mer eller mindre ohållbar. Jag är fullständigt medveten om detta men nått av det värsta jag vet är när någon påpekar att jag måste städa eller ordna det nu. Då känner jag mej som 12 igen och blir bara arg. Det spelar ingen roll om det är min man, min pappa eller vem det nu är som säger det, jag går helt enkelt i taket igen.
Sen hör det till saken att det inte alltid bara är jag som ställer in saker i rummet. Även min man ställer in saker där som våra barn inte bör få tag på eller som vi inte riktigt vet vad vi ska göra med.
Igår kväll precis innan vi gick och lade oss drog det igång igen. Igen påpekade min kära man att kontoret är en bedrövelse och att vi borde bara gå in och slänga alltsammans. Detta är hans ultimata lösning på det mesta, om man inte vet var man ska göra av nått eller när man riktigt ska använda det nästa gång så är det lika bra att slänga det!!! Man kan enkelt säga att jag inte håller med.
Båda var sura när vi gick och lade oss och när klockan ringde i morse gick jag upp och duschade och gjorde mig i för jobbet. Det var inte förrän jag var färdig och skulle äta frukost som jag insåg att i mitt sura tillstånd kvällen innan hade hjärnan kortslutit och jag hade satt klocka fel. En hel timma för tidigt. Vad gör man för att förbruka en timma kl 6 på morgonen, jo jag städade i kontoret, det var fortfarande stökigt när jag var tvungen att sluta men kanske lite mindre att göra nästa gång jag städar där inne……..
0 Svar till “Ordning och reda pengar på fredá”